Hej girlstalk!

Jag är en tjej på 15 år som är tillsammans med en helt underbar kille. Jag har sugit honom någon gång, och vi har smekt varann och så, och nu vill vi ha sex. Jag har tagit upp det här med kondom, men det gör honom osäker och han vill inte då. Jag tar inte p-piller eller något sånt och det är därför kondom behövs! Vet inte vad jag ska göra, snälla hjälp!!!

/Linnéa

Hej Linnéa!

Grymt att du tar på dig ansvaret för användandet av kondom!

Fråga din kille varför han inte vill använda kondom. Tror han inte det blir lika skönt, eller vad är det han är osäker på? Prata med din kille! Diskutera med honom, och lägg fram fördelarna med kondom. Säkert, finns som smak vid avsugning, och förändrar inte sexet.

Lycka till!

Hej Hannah!

Tack för den fina kommentaren :)

   Vad jag förstår av att du skriver att du ska få en julklapp av honom, så har du inte mött honom på ett tag (mejlet kom fram igår). Har du sagt till honom vad du tycker? Att du inte är kär i honom längre, att du har gått vidare?

Ibland räcker det, killar brukar fatta då. Om han ändå inte gör det, säg till en gång till, på skarpen! Första gången kan vara bra att linda in det lite, men ändå göra det tydligt. Gör du det för luddigt kanske han inte förstår riktigt. Prata med honom i enrum, inte framför hans, eller dina, vänner! Då kan det bli svårt för honom att ta "dissen".

"Du, kan jag få prata med dig ensam? Tack. Jo... alltså, jag gillar inte dig längre. Kanske som vän, men inte mer. Förstår du? Jag är ledsen om du vill mer, men jag har gått vidare."

Sen kanske du får tänka på det lite positivt - vilken toppentjej du måste vara! Tänk att ha en beundrare, liksom... ;)

Lycka till med killen!

Hur firade du nyårsafton? Kanske åt du en lite extra fin middag, sköt raketer, skålade med familjen och stannade uppe länge? År 2009 blev 11 000 fall angående misshandel mot barn under 15 år anmälda; de senaste 30 åren har siffrorna tredubblats.

Flera tusen barn ringde in det nya året, 2011, med att bli slagna, och så kommer det antagligen att fortsätta för dem; om ingen anmäler.

Det kan vara svårt att upptäcka ifall någon i ens närhet blir misshandlad. Tänk på dessa saker om du har misstankar:

• Personen i fråga har blåmärken och skrubbsår, och när du frågar personen om dem, så skämtar personen bort det eller svarar undvikande.
• Fråga personen, rakt på. "Blir du slagen hemma?" Detta ska du såklart inte göra förrän du har väldigt starka misstankar. Tänk på att det kan bli värre för personen ett tag, men sedan kan slippa det för alltid.
• Om personen berättar; avbryt inte och avfärda personen inte när den beskriver saker. Försök inte hitta ursäkter för misshandlarnas beteende, det är totalt oacceptabelt! Markera istället att det inte är okej. Upplys personen om att du finns som stöd.
• Om personen inte berättar; tvinga inte. Säg istället att du finns där om personen vill snacka senare, och finns där om han/hon vill förändra sin situation.
• Peppa och stötta! Det viktigaste är att du försöker att förmå personen att söka hjälp. Om han/hon blir misshandlad av sin tjej/kille, förakta inte personen för att denne stannar kvar i relationen. Poängtera istället att personen är värd något bättre.

Är du under 18 år och blir misshandlad i hemmet? Behöver du någon att prata med? BRIS - 116 111

Mer nummer finns under "Visa presentation".

Källa 1.

Källa 2.

Jaa, nu har nyårsafton varit. På Facebook ser man många som är stolta över att de har blivit fulla, själv var jag helt nykter, fast hade skitkul ändå! Man behöver faktiskt inte vara full för att ha kul. 

Ja, om jag faktiskt får vara helt ärlig så har jag haft en period då jag druckit. Man kanske tänker "Asså en öl gör väl inget, liksom?" Men oftast blir det inte en öl, utan mer. Man blir beroende så lätt. Så det är bäst att bara skippa alkoholen helt och hållet. Nu för tiden är det nästan ingen som tycker det är coolt att bli full. Det är helt meningslöst. Det finns ingen andledning att dricka.

Jag har provat på massor av olika saker som inehåller alkohol t.ex vodka, sprit, vin, öl, cider och säkert mycket mer. De flesta tycker inte ens att det är gott. De gör det för grupptrycket. Man vill ju inte stå helt ensam med en cola i handen när alla andra står med en öl. Men tänk så här:

"Gud vad cool jag är som inte dricker." Jag lovar att de andra som du är med kommer tycka att du är skitmodig. För de skulle aldrig våga göra det; stå upp mot alla andra. Var en förebild för dem! Det är det bästa man kan vara. Att folk ser upp till en gör så man blir ännu modigare, det finns inget dåligt med det. 

Jag hoppas verkligen ni inte dricker eller överhuvudtaget provar förrän ni har åldern inne!

Ni är coola ändå. ;)

Hej!

Jag har hört talas om Habbo Hotell, jag har faktiskt spelat det själv en gång i tiden ;) Jag köpte aldrig något för riktiga pengar, men jag kan förstå att det är frestande. Vem vill inte bli medlem i Habbo Club, få ett husdjur och massa andra fina prylar? Är man riktigt inne i spelet betyder allt detta status - man blir respekterad av andra, kan ge bort mynt i lön om man startar t.ex en restaurang och som sagt få många specialsaker.

För att komma till ditt problem; det första du måste göra är att berätta för dina föräldrar. De kommer ju ändå få reda på det på något sätt, eller hur? Dels när din mamma kollar sitt konto, och när de kollar ditt. Så nummer ett är alltså att berätta. De kanske till och med kommer uppskatta att du var ärlig och berättade, istället för att låtsas som ingenting? Det kan i många fall vara väldigt bra.

Vad menar du med att speciellt din pappa blir arg? Blir han bara argare än mamma, eller gör han saker mot dig? Om han slår, kränker eller misshandlar dig på annat sätt så måste du prata med någon! Prata med t.ex BRIS (tel: 116 111) så kan de hjälpa dig, för det är olagligt att misshandla barn i Sverige sedan 1979.

Sen, efter att du berättat, måste du såklart betala. Du kanske kan kompromissa lite med dina föräldrar så de till exempel betalar en liten del, och du resten?

Det är aldrig bra att betala saker över nätet, utan att fråga sina föräldrar - speciellt inte om det gäller deras pengar! Men jag antar att du kommer att göra det nästa gång?

En stor kram till dig!

Hej Josefin!

Tunghäfta kan vara väldigt jobbigt att få, när man är kär i någon som du. Man vet inte vad man ska säga, man kan inte säga det man planerat, och allt blir bara helt fel. Riktigt jobbigt!

Särskilt jobbigt att förklara sin kärlek till någon, när det finns någon som kan sätta stopp för romansen, eller håna den.

   Du säger att den här killen kommer att mobba dig för att du gillar killen, men hur kan han veta det? Visst, om de är kompisar så  kommer den elake killen antagligen få veta att ni pratat - men måste du säga på en gång att du är kär i honom? Du kanske bara kan säga något kort till honom? Om han gillar dig också, så kommer han att bli oerhört glad för bara ett enkelt "hej".

Fyller du år snart? Bjud killen på festen! Även om han tycker att det är lite skumt att du bjuder honom, så kommer han nog att bli nyfiken. Varför skulle du bjuda honom, det måste jag nog kolla... Testa att köra typ Ryska Posten eller SKPD, och be någon kompis att "spontant" välja killen du gillar.

Om du inte har möjlighet till att fixa en fest, så kan du be en kompis att prata med honom istället. Snacka lite, kanske bli lite mer kompis med honom än vad du är. Sen kan kompisen introducera dig, och ni lär känna varandra! Din kompis förstår säkert, och hjälper nog gärna till!

Så finns det ju också den klassiska lappen. Leta reda på hans skåp/bänk/låda/jacka/väska och smyg ner en liten lapp med orden "du är söt", "jag gillar dig", eller liknande. Du behöver inte skriva ditt namn, men ge gärna någon ledtråd, till exempel "mörkhåriga tjejen i 7B", eller nåt annat, som kan ge honom en hint om vem du är - alla älskar mystiska och hemliga beundrare!

Lycka till med din kärleksdröm!

Så har mitt resonemang gått hela mitt liv. Varför röka? Cancer i en liten rulle, liksom. Ändå gick jag med på Kajsas förslag om att tända eld på ihoprullade post it-lappar och suga in röken. Det kunde väl inte vara särskilt farligt? Jag menar, det var ju inte nikotin eller tobak eller nåt i dem.

Vi började röka regelbundet. Eftersom vi gick i samma klass var det inte ovanligt att vi gick hem till henne efter skolan, tog ett par "cigaretter" bakom huset och log över hur nice det var. Själv vågade jag inte ta hem Kajsa för att röka där, min mamma jobbar natt och var ofta hemma. Tänk om hon kom på oss!

Vi var inte mer än elva år, och ingen av oss kunde därför använda en "säker" tändare, en sån med hjul och tryckknapp. Istället... hrm, lånade vi Kajsas familjs grilltändare. Bra låga, enkel tryckknapp. Perfekt för våra hemliga upptåg!

Självklart kom den dagen då vi blev upptäckta. Egentligen inte vi, utan Kajsa och en annan av våra väninnor. Kajsa berättade i efterhand för mig:

" Vi stod och rökte, och så kommer mamma hem, va. Jag gömmer ju såklart ciggen, men vet du vad Jossan gör då? Asså hon bara fortsätter att tända på sin, när mamma står rakt framför oss! Fatta vilken utskällning jag fick... "

Efter det var vi väldigt generösa med parfym, tandkräm och vädring av jackor, så att Kajsas mamma - eller någon annan, för den delen - skulle misstänka något ytterligare.

Jag och Kajsa vågade inte röka särskilt ofta efter det, bara när vi var säkra på att någon inte kunde komma och störa oss. Till slut hittade vi en liten lekplats i närheten av Kajsas hus, som innefattade ett litet, rött hus. Ni vet ett sånt där med två bänkar, ett bord och ett litet fönster, där småbarnen kan leka mamma, pappa, barn? Precis ett sånt var det.
   Vårt nya gömställe höll sig hemligt, och snart var väggarna prydda med klotter, skrivet i sot. Kom någon ut och sa till oss - eller bara såg sorgset på oss - visade vi oss kaxiga och skrek åt dem att inte lägga sig i.

En dag hittade vi en fimp från en riktig cigarett på lekplatsen, i sandlådan. Vi var självklart där för att tända på Kajsas nya, extra stora rosa post it-lappar som hon köpt nyligen. Klart att det skulle firas!?

Vi hade "rökt" i ett par månader, och jag plockade långsamt upp fimpen. En cigarettfimp, kom igen.

"Kolla!" ropade jag, och fick tändaren slängd till mig. Den långa pipen blev snart blå, och en låga trängde ut ur mynningen. Så fort den vita röken från fimpen när den tänts nådde mina näsborrar trodde jag att jag skulle spy. Lukten var vidrig; sur och fick mig att få kväljningar. Förskräckt slängde jag ifrån mig den ännu pyrande fimpen, stampade på den och andades in den friska luften.

Jag lovade mig själv att aldrig röka, samtidigt som jag tog ett bloss på den gula pappersrullen.

Häromdagen kom jag att tänka på det här igen, om hur dum jag var för bara ett par år sen. Hur kunde jag tycka att det var coolt? Gott? Nice?
   När jag skulle gå ut med soporna tog jag min chans att försöka igen. Jag smög med mig en nyrullad post it-lapp, och en tändare (utan hjul!). Det var vinter, mörkt, och ingen såg mig när jag drog mitt första bloss på länge. Det var skönt! Jag rökte slut på hela rullen, och när jag till slut kom in igen, utan soppåse, hade det säkert gått fem minuter, men mina föräldrar verkade inte märka något.

   Den kvällen rökte jag säkert åtta "cigaretter", varav tre var inomhus, bara några meter ifrån brandvarnaren. Jag brydde mig inte något särskilt, men var ändå lite orolig. Vad skulle jag säga om larmet gick?

Det var nog det mest dummaste jag kunde göra, att börja låtsasröka. Även om min filosofi om att bara idioter röker fortfarande står fast, gäller det inte små papperslappar. Jag förstår inte heller vad jag ser i det. Drar man in för mycket smakar det surt och beskt i munnen, medan det inte ger någon särskild känsla när man gör det rätt.

Förutom känslan över att man är dum i huvudet, förstås.

Obs! Girls Talk uppmanar inte ungdomar till att börja röka, vare sig post it-lappar, cigaretter eller annat. Historien skildrar bara en ung tjejs syn på rökning och beroende. Obs!

Kajsa och Jossan heter egentligen något annat.

Hej Emma!

För det första: vad roligt att du är kär! Det är verkligen en härlig känsla :) Sen är det ju desto jobbigare att vara kär i flera stycken - speciellt när man inte kan välja mellan dem!

Man jämför dem på alla olika sätt, men kan ändå inte komma fram till en slutgiltig kille. Båda är ju lika bäst, men kanske på olika sätt!

Du skriver att de är söta, populära och har många vänner, och du skriver också att du gjort listor med dem. I de här listorna, har du tagit med punkter som snällhet eller ödmjukhet? Det är minst lika viktigt som ett snyggt ansikte!

Eftersom dina listor inte verkar leda någonvart, gör ö-testet! Då tänker du: Om jag skulle vara tvungen att vara på en ö för evigt med någon av de här två killarna, vem skulle jag välja?

Då kommer du säkert börja resonera "nej, gud, inte honom, det hade jag inte pallat med... han håller ju på så... hela tiden!" och till slut komma fram till någon av dem.

Annars får du helt enkelt fråga dem! Kanske gillar bara en av dem dig? Då blir det ett lätt val.

Lycka till med det stora valet!