För typ nåt år sen så var jag ganska knubbig, jag skämdes jättemycket för det men försökte att bara glömma det och tänka på nåt annat.

Men det är ju ganska svårt när man hela tiden fick höra kommentarerna "Du är fet!" "Knubbis!"

 Men jag hade en kompis som var som jag, lite knubbig asså. Vi hade en hemlig klubb tillsammans för knubbiga tjejer, där vi bara kunde prata ut. Jag var jätterädd för att visa mej i ett linne, eller nån annan tight tröja. Jag ville inte att nån skulle få se att jag var lite fet. Jag hade "pösiga" kläder och aldrig jeans.

Men som varje år så måste man jue göra ett "simtest" i skolan, då måste man ju visa sej i bikini eller baddräkt som sitter ganska slimmad på kroppen. Jag tvekade om jag skulle gå till skolan den dan eller inte, fast jag tänkte att man annars måste det senare.  När vi kom fram gick jag med handduken runt mej hela tiden för att inte bli retad eller nåt liknande. Men man kan ju tyvärr inte bada med den...Så så fort jag tog av mej den fick jag en liten viskning i örat "Fint" med ironisk röst. Jag blev väldigt sårad..och sa till mej själv att jag måste bli smalare!

 Tiden gick och jag började 7:an, nu går man i högstadiet och måste vara snygg en kille är ju inte helt fel att ha heller. Men sen nån gång i september så kom en period då min kropp bara sa nej, nej till allt. Den ville inte ha mat även fast jag försökte proppa i mej, men det bara kom upp igen.

   Mina kompisar försökte verkligen tvinga i mej mat. Det höll på så i typ 2-3 månader. Jag fick "hemringning" från skolan för att jag inte åt lunch, jag åt inget. En dag kom jag hem och undrade hur mycket jag vägde efter jag inte hade vågat ställt mej på vågen på typ månader. Jag kom ihåg hur mycket jag vägde efter förra insatsen på vågen. Jag ställde mej långsamt upp på den och såg att jag hade gått ner 12 kilo! Jag vägde 39 kilo nu, men jag tyckte ändå jag såg ut som ett berg. Min kompis trodde jag hade fått anorexia, mina föräldrar blev jätteoroliga för dom tyckte att jag såg ut som ett skelett. Men jag började äntligen förstå allvaret, jag började äta lite lunch och middag. Nu äter jag nästan lunch och middag varje dag, men jag kan fortfarande bättra mej.

Snälla gör inte misstaget som jag gjorde! Det är fan inte kul, lyssna inte på dina "kompisar" som tycker du är knubbig eller fet. Du är precis som du är, det ska ingen ändra på. Alla ska inte se ut som perfekta skylltdockor.

Ett tips tänk så här: För i tiden så skulle man vara tjock för det betydde att man var rik.

Dom fattiga var tunna och smala, det var dåligt.

Nu ska man vara smal som en pinne och om man bara väger ett kilo för mycket blir man utstött.

Jag lovar dina riktiga kompisar älskar dej för den du är och inte vad andra gör dej till!

 Lev ditt liv precis som du vill ha det!